"J FörordKlockan är strax efter elva på förmiddagen och vid fågelbordet utanför köksfönstret trängs talgoxar, pilfinkar, nötväckor, blåmesar, gulsparvar och en och annan domherre. Med en känsla av lättnad och vemod, men även tillförsikt, konstaterar jag att den sista julen med Avhandlingen just har passerat. Känslan av lättnad och möjligen även tillför-sikt delar jag förmodligen med flera i min omgivning. Däremot är jag nog rätt ensam om att känna vemod inför det faktum att min avhandlingsskrivande går mot sitt slut. Jag betraktar den stora högen med papper bredvid mig på köksbordet och böckerna som ligger i höga staplar på kökssoffan. Under det senaste halvåret är det vid det här köksbordet och köksfönstret som många av mina tankar formulerats till ord, genomgått ett antal metamorfoser innan de till sist nått sin slutliga utformning. "Slutliga", förresten? Känner man sig någonsin riktigt färdig med en avhandling? Sannolikheten att texten plötsligt kliver fram, slår näven i bordet och bestämt deklarerar att nu är den minsann klar, är i det närmaste obefintlig. Sanningen är snarare att en dag får den som skriver sätta ned foten och bestämt tala om att nu, kära text, så är du faktiskt klar! Och det är något jag nu har gjort. Det pockande behovet att vilja omformulera, flytta om, revidera eller stryka är borta. Inget mer uppvaknande mitt i natten för att sedan smyga upp och sätta på datorn -bara för att få ned den där formuleringen som plötsligt dykt upp i huvudet. Nej, nu är texten klar, punkt slut! En sak kvarstår dock: att skriva de tackord som ska inleda avhandlingen. Men att kort och koncist försöka sammanfatta åren som doktorand samt få med alla som för-tjänar ett stort tack, är en utmaning. I själva verket skulle även detta avsnitt behöva ett eget kapitel.När Alice i Alice i Underlandet för första gången träffar på Cheshirekatten undrar hon om katten kan vara så snäll och tala om vilken väg hon ska ta. När katten säger att det beror på vart hon vill komma., svarar Alice att det inte spelar så stor roll. "Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar", konstaterar katten. På samma sätt som Alice behövde fundera över vart hon i själva verket ville komma, behöver man som doktorand ha ett tydligt mål med sitt avhandlingsskrivande. Vad jag ville skriva om hade jag klart för mig relativt tidigt. Jag förstod att för att kunna ägna mig hängivet åt något i så många år, måste det vara något jag brinner för. Därför blev det teknik och barnlitteratur. Viktiga under arbetet med avhandlingen har mina handledare varit. Det är de som fått mig att återkommande reflektera över hur mitt slutmål ska se ut samt gett kloka råd om hur jag kunna nå dit. Utan dem hade det varit svårt att hittat rätt. Jag vill därför rikta ett stort och varmt tack till mina båda handledare, Jonas Hallström och Jan-Erik Hagberg. Tack för alla inspirerande och kreativa samtal samt att ni bistått mig med att finna framkomliga vägar när jag gått vilse i avhandlingsskrivandets eget snåriga "Underland".Ett stort tack också till alla doktorandkollegor o...