I den här artikeln belyses och diskuteras abduktion inom livsvärldsfenomenologisk forskning. Syftet är att visa hur abduktiva processer inom en pedagogisk livsvärldsansats kan öppna upp för nya pedagogiska upptäckter, samt hur detta arbetssätt kan bidra med en fördjupad förståelse inför användningen av abduktion inom pedagogisk forskning. Utgångspunkt tas i den livsvärldsfenomenologiska ansats som utvecklats för pedagogisk forskning vid Göteborgs universitet med syfte att studera och gestalta människors levda liv. Livsvärlden karaktäriseras av att utgöra både utvecklad teori (filosofi) och levt liv. Denna dubbelhet eller ambiguitet avspeglar på ett grundläggande sätt hur både teori och empiriskt material är centralt vid en abduktiv kunskapsbildning. Båda behövs för att fånga en mångfasetterad pedagogisk vardagsverklighet. Just spänningsfältet mellan empiri och teori erbjuder också en möjlighet att upptäcka något nytt, vilket kan sägas ingå i en fenomenologisk öppenhet inför att det studerade kan anta olika gestalt. I artikeln visas hur teori och begrepp är med i en sammanflätad kunskapande process för att utveckla ny pedagogisk kunskap. Det empiriska exemplet belyser lärarstuderandes och nyutbildade lärares bildningsgångar, där livsberättelser synliggör deltagarnas erfarenheter av att formas till lärare. Begreppet levd kropp blir lins i det som i artikeln benämns som en sammanflätad abduktiv tolkningsprocess.