Ämnesspråk

Abstract

Ämnesspråken fråga om innehåll, röster och strukturer i ämnestexter Ewa Bergh Nestlog Att språk och tänkande är tätt sammankopplade är ett klassiskt filosofiskt konstaterande. Med ämnesspråk avses i den här artikeln de resurser i vid bemärkelse som ämnesexperter och lärare i ett ämne använder när de uttrycker sig i ämnet. De som studerar ett ämne förväntas också lära sig att dels förstå ett ämnes specifika språk och texter, dels själva använda ämnesspråk när de utvecklar tankar och visar sina kunskaper i ämnet. Ämnesspråk kan ses som en resurs som ger elever och studenter möjligheter till ett fördjupat tänkande inom ämnet. 1 Kunskapsutvecklingen är därför starkt relaterad till språkutvecklingen i ämnet. En konsekvens av ett sådant resonemang är att frågor som rör ämnesspråk är centrala ämnesdidaktiska frågor (jfr Moje 2008;Shanahan & Shanahan 2008;Fang & Coatoam 2013).Ämnesspråk kan med andra ord sägas utgöra ett samlat begrepp för det språk som kvalificerade deltagare i en ämneskultur använder när de gör sina röster i ämnet hörda för att kommunicera ämnesinnehållet med ämnesrelevanta strukturer för språk och andra resurser. Resonemang om dessa tre aspekter på ämnesspråk kommer att fördjupas längre fram i artikeln. Ämnesspråk används således i muntliga och skrivna ämnestexter i den sociala gemenskap som ämnesundervisningen utgör. I vissa ämnen, till exempel musik samt idrott och hälsa, handlar ämnesspråk om att kunna tolka och skapa mening genom ämnets specifika gester och kroppsspråk, som exempelvis att kunna följa en körledares dirigering och koppla den till noteringen på notbladen och att kunna förstå och använda "T" som det visas med händerna som tecken för "time out". Ämnesspråk omfattar således både verbalspråk (ord) och andra resurser så som symboler, bilder, ljud och gester.Enligt Zhihui Fang (2012: 19) framhålls i tidigare forskning 2 att "more than 70 % of students in grades 4-12 are experiencing difficulties when reading and writing texts in academic content areas". Det är alltså relevant att inom ämnesdidaktisk forskning utveckla kunskaper om ämnesspråk i olika ämnen. Sett genom ett sociokulturellt teoriperspektiv pågår lärande genom samspel i praktiker (Dysthe 2003: 31). Samspelet bygger på interaktion och kommunikation, och språket ses som det viktigaste redskapet i lärandet (Dysthe 2003: 46). Lärande i ett ämne bygger således på delaktighet i en ämnesgemenskap där konventioner för språk-och skriftbruk delas, och där deltagarna förväntas att såväl tolka som skapa muntliga och skrivna texter i ämnet (Säljö 2012;Shanahan & Shanahan 2008. Samspelet i ett ämnes praktik sker genom yttranden i tal och skrift, det vill säga meningsbärande textenheter av kortare eller längre 1 Artikelns innehåll kan i sin helhet relateras både till skolämnen och elever i skolan och till ämnesfält och studenter i högre utbildning. Fortsättningsvis skrivs artikeln utifrån ett skolperspektiv och läsaren får hålla i minnet att innehållet är relevant för undervisning och lärare både i skolan och i högre utbildning.

Kan elever i årskurs 5 lära sig att resonera historiskt? Uttryck för historiskt tänkande genom resonemang och historiespecifik litteracitet i vardande

“…Texterna de läser påverkar förmågan att uttrycka sig i skrift (Taylor & Clarke, 2021). Bearbetningen av det lästa är avgörande för elevers textförståelse och förmåga att använda innehåll och form i eget skrivande (Bergh Nestlog, 2019). Bearbetningssättet verkar dock ha förändrats från självständigt arbete (Staf, 2011(Staf, , 2019 till bearbetning genom interaktion med strukturerad hjälp att organisera det historiska innehållet (Egelström, 2019;Walldén, 2020aWalldén, , 2020bWalldén & Lindh, 2021).…”