“…Under alla de år jag varit engagerad i lärarutbildningens akademiska utveckling har jag bedrivit forskning inom det svenskdidaktiska området. Det har då handlat om projekt där jag använt romaner om skolan skrivna av utbildade lärare, för att studera upplevelsesidan av den svenska folkskolan under 1900-talet (Erixon, 2002a), diktskrivning som pedagogiskt arbete i gymnasieskolan (Erixon, 2004), hur nya digitala medier förändrat förutsättningar för undervisning i svenskämnet (Elmfeldt & Erixon, 2007;Erixon, 2010Erixon, , 2014Erixon, , 2016, akademiskt skrivande i lärarutbildningen (Erixon Arreman & Erixon, 2015;Erixon & Erixon Arreman, 2017, modersmålsämnet i ett internationellt perspektiv (Green & Erixon, 2020), genomförandet av det så kallade Läslyftet Löfgren & Erixon, 2022), läraryrkets akademisering (Hansson & Erixon, 2019;Bergmark & Erixon, 2019;Erixon & Hansson, 2022) samt lärarutbildningen i Sverige (Erixon & Kallós, 2005;Erixon Arreman & Erixon, 2008) och Namibia (Erixon Arreman, Erixon & Rehn, 2016). Till skillnad från mina kollegor i denna bok är fokus i detta kapitel inte mitt engagemang och min forskning inom svenskdidaktiken, utan lärarutbildningens akademisering och kamp för en rättmätig plats inom akademin, dock vid en institution som bedrev lärarutbildning inom svenskämnet och de samhällsorienterade ämnena.…”