Finding a Suitable Object for Intervention: On Community-Based Violence Prevention in Sweden

Abstract

In Sweden, local municipalities, working in collaboration with the police, are assigned an important role in community-based crime prevention and the promotion of safer neighbourhoods/cities. The strategies adopted are supposed to be informed by the policies of national advisory bodies, which emphasize surveying the current situation, problem analyses, systematic planning of interventions and evaluation of efforts. This paper reports on a three-year research project that studied local crime prevention/safer community practices in four so-called ‘particularly vulnerable areas’ (PVAs) using meeting observations and stakeholder interviews. The analysis shows that when constructing intervention strategies, the actors involved had to navigate between different organizational logics and found it difficult to demarcate a suitable object for joint efforts. When they were able to find an object to be targeted, such as youth at risk of drug abuse or low-level criminality, they could rely on a collective mindset, but they struggled in situations where a joint effort was not possible, such as when dealing with the risk of aggravated violence or when the operations got close to more organized crime—both elements that form part of the definition of PVAs. This failure may partly be explained by competing logics dominated by idiosyncratic action in line with bureaucratic rules and routines. This finding raises questions about a putative but non-articulated limit to crime prevention and whether a predetermined approach aligns with the prescribed sequence of survey, analysis, intervention planning and evaluation when faced with more brutish violence.

Ett demokratiskt och brottsförebyggande arbete

“…Rasmus H Birk och Mia Arp Fallow (2020) har beskrivit detta som att samhällsarbetarna hamnar i en lojalitetskonflikt mellan sitt uppdrag och invånarna i de områden där de arbetar. Den dubbelhet som samhällsarbetarna ger uttryck för kan även förstås och förklaras utifrån att arbetssättet ofta bygger på samverkan mellan det offentliga, det privata och idéburna organisationer (Alstam & Forkby 2022, Vitus 2017. Dessa spänningar och motsättningar kan förklaras utifrån att insatserna både har övergripande mål som att stärka demokratin och skapa en känsla av gemenskap, men även konkreta och mätbara mål som att öka antalet behöriga elever till gymnasiet och öka antalet invånare i arbete (Dahlstedt & Foultier 2021, Gerell med flera 2020.…”

“…En liknande utveckling går att se i flera länder, där ansvaret och genomförandet av sociala insatser flyttats från centralt organiserade myndigheter till nätverk av lokala aktörer för att hantera samhälleliga utmaningar (Alstam & Forkby 2022, Birk & Fallov 2021, Youdell & McGimpsey 2015, Woolford & Curran 2013. Skandinaviska forskare har emellertid pekat på vikten av att vara uppmärksam på de skillnader som finns mellan olika nationella förhållanden.…”

“…Analysen visar hur insatsen både beskrivs som ett sätt att ge barn och vuxna i stadsdelen inflytande i arbetet med närområdet och som ett sätt att kontrollera icke önskvärda delar av lokalsamhället. Tidigare forskning med fokus på de professionellas arbete i socioekonomiskt utsatta områden visar hur detta ofta medför motsägelser och intressemotsättningar, eftersom olika myndigheter och organisationer samverkar kring insatserna (Alstam & Forkby 2022, Dahlstedt & Foultier 2021, Vitus 2017. I resultatet illustreras detta genom hur de anställda i kommunen refererar till policydokument som betonar vikten av att involvera vårdnadshavare och civilsamhälle samtidigt som de beskriver att det finns en misstro hos anställda inom kommunen mot att involvera lokalsamhället.…”