Lärarens arbete mot utveckling av generiska färdigheter och variation i teknikvetenskaplig utbildning genom relationsskapande åtgärder

Abstract

För att upprätthålla en god pedagogisk nivå inom vissa utbildningsområden av teknikvetenskaper krävs steg mot förändring och nytänkande. Ett av de generella problemen inom teknikvetenskaper är behovet av att utbilda ingenjörer som även har generiska eller mjuka färdigheter för att möta dagens samhällsutmaningar, men att ingenjörsundervisning i stort främst odlar studenternas hårda färdigheter. I denna text diskuteras hur universitetslärare inom ingenjörsområden kan reflektera kring utveckling av generiska färdigheter med små medel och utifrån tankar kring mellanmänskligt relationsskapande. För att beskriva hur förändringsarbetet kan se ut genomförs en fallstudie av räknelektioner under kursen Kraftelektronik, 5 hp, som ges på avancerad nivå vid Uppsala universitet. Efter förändringsarbetet var en högre andel studenter ganska eller mycket nöjda med kraftelektronikkursen, och fler blev även godkända vid ordinarie tentamen än året innan. Dock uppfattade vissa studenter de nya lektionerna som sämre och mer ostrukturerade än andra lektioner. Materialet är indelat i olika kategorier som kan kopplas till övriga mellanmänskliga relationer och mjuka värden för att kontrastera mot en bild av hårda matematik- eller teknikstudier och för att inspirera till ett verkligt förändringsarbete.

Student-centered learning in an engineering course with project-integrated laboratory experiment

“…New demands on engineers in industry and academia may affect which types of labs that are included in engineering programs. Apart from good technical skills, future engineers are increasingly encouraged to gain generic skills as well (Leijon & Boström, 2019). The necessity of adapting engineering education to new times and situations calls for an open mind and innovative solutions.…”

Are upper-secondary track decisions risky? Evidence from Sweden on the assumptions of risk-aversion models

“…7We converted the occupational data into three different coding schemes: EGP (Erikson and Goldthorpe, 1992) using Ganzeboom and Treiman’s routine (Ganzeboom and Treiman, 1996), ESeC (Rose and Harrison, 2007) using the routine by Bihagen (2007), and the Swedish coding scheme SEI (highly similar to EGP) using a conversion key based on combinations of ISCO, industry and self-employment in the 1990 census, (following the procedure in Erikson and Jonsson, 1993). These schemes result in slightly different sizes of the working classes and they are imperfectly correlated.…”