Search citation statements
Paper Sections
Citation Types
Year Published
Publication Types
Relationship
Authors
Journals
Runt om i Sverige bedrivs det lärarfortbildning om språkutvecklande arbetssätt, som syftar till att stärka elevers kunskapsresultat, ofta med fokus på andraspråkselever och nyanlända elever. Erfarenheter från exempelvis Australien och Nederländerna visar dessutom att språkutvecklande arbetssätt lyfter kunskapsutvecklingen inte bara i dessa elevgrupper utan hos alla elever (Gibbons 2010: 24; Hajer & Meestringa 2014: 15f). Fortbildningsinsatserna syftar till att lärare i olika ämnen ska tillägna sig olika arbetssätt för undervisningen, som hjälper dem att axla det ansvar för elevernas språkutveckling som läggs på dem. Det krävs dock mer än kunskap om språkutvecklande arbetssätt. Kunskaper om språkets beskaffenhet, funktioner och pragmatik är också nödvändiga. Man kan fråga sig i vilken utsträckning det är ämneslärares uppgift att ha kunskap om ovanstående, då det mer hör till språklärares kompetensområden.Svaret på frågan ligger i det faktum att allmänna språkkunskaper inte räcker för att ta till sig undervisning och att visa kunskaper. För att elever ska utveckla kunskaper i ett ämne behöver de mer ämnesspecifika språkkunskaper. Kunskapskravens värdeord utförligt och nyanserat, konkretiseras inte på samma vis i alla ämnen: På vilket sätt utförligt? Var ska eleverna lägga tyngdpunkten i den nyanserade beskrivningen? Och vilka frågor är relevanta att ställa sig när man läser en text i ett visst ämne? Nedanstående korta text kan tjäna som exempel:Lisa och Pelle springer 100 m. Lisa kommer i mål på 14.08 sek. Pelle springer hälften så fort.Adekvata frågor som kan ställas inom matematiken vore: Vilken blir Pelles tid? I vilken hastighet springer Pelle respektive Lisa (m/s)? Inom ämnet idrott och hälsa handlar frågorna troligen snarare om vilken träning Lisa respektive Pelle ägnar sig åt, medan psykologer torde intressera sig för vad som påverkar Lisas respektive Pelles motivation att springa.Vari skillnaderna mellan olika ämnens förhållningssätt till texter kan ligga har undersökts bl.a. av Shanahan & Shanahan, som i artikeln "What Is Disciplinary Literacy and Why Does It Matter?" betonar vikten av att inte undervisa om lästekniker och skrivtekniker på en allmän nivå. Dessa tekniker bör snarare förankras i olika ämnen, eftersom de används på ett unikt sätt inom respektive ämne (2012: 8). Skrivande och läsning som färdigheter och praktiker inom ett ämne, men också förhållningssätt och till ämnet och dess innehåll i olika representationsformer, allt som innefattas i begreppet ämneslitteracitet, kan inte på ett oreflekterat sätt överföras mellan ämnen. Elever behöver alltså tillägna sig ämnesadekvata uttryckssätt och förhållningssätt inom olika ämnen.Inom Cähl, Centrum för ämnesdidaktisk forskning inom konst och humaniora vid Linnéuniversitetet, har vi ställt oss frågan vad ämnesspråk och ämneslitteracitet innebär i olika
Runt om i Sverige bedrivs det lärarfortbildning om språkutvecklande arbetssätt, som syftar till att stärka elevers kunskapsresultat, ofta med fokus på andraspråkselever och nyanlända elever. Erfarenheter från exempelvis Australien och Nederländerna visar dessutom att språkutvecklande arbetssätt lyfter kunskapsutvecklingen inte bara i dessa elevgrupper utan hos alla elever (Gibbons 2010: 24; Hajer & Meestringa 2014: 15f). Fortbildningsinsatserna syftar till att lärare i olika ämnen ska tillägna sig olika arbetssätt för undervisningen, som hjälper dem att axla det ansvar för elevernas språkutveckling som läggs på dem. Det krävs dock mer än kunskap om språkutvecklande arbetssätt. Kunskaper om språkets beskaffenhet, funktioner och pragmatik är också nödvändiga. Man kan fråga sig i vilken utsträckning det är ämneslärares uppgift att ha kunskap om ovanstående, då det mer hör till språklärares kompetensområden.Svaret på frågan ligger i det faktum att allmänna språkkunskaper inte räcker för att ta till sig undervisning och att visa kunskaper. För att elever ska utveckla kunskaper i ett ämne behöver de mer ämnesspecifika språkkunskaper. Kunskapskravens värdeord utförligt och nyanserat, konkretiseras inte på samma vis i alla ämnen: På vilket sätt utförligt? Var ska eleverna lägga tyngdpunkten i den nyanserade beskrivningen? Och vilka frågor är relevanta att ställa sig när man läser en text i ett visst ämne? Nedanstående korta text kan tjäna som exempel:Lisa och Pelle springer 100 m. Lisa kommer i mål på 14.08 sek. Pelle springer hälften så fort.Adekvata frågor som kan ställas inom matematiken vore: Vilken blir Pelles tid? I vilken hastighet springer Pelle respektive Lisa (m/s)? Inom ämnet idrott och hälsa handlar frågorna troligen snarare om vilken träning Lisa respektive Pelle ägnar sig åt, medan psykologer torde intressera sig för vad som påverkar Lisas respektive Pelles motivation att springa.Vari skillnaderna mellan olika ämnens förhållningssätt till texter kan ligga har undersökts bl.a. av Shanahan & Shanahan, som i artikeln "What Is Disciplinary Literacy and Why Does It Matter?" betonar vikten av att inte undervisa om lästekniker och skrivtekniker på en allmän nivå. Dessa tekniker bör snarare förankras i olika ämnen, eftersom de används på ett unikt sätt inom respektive ämne (2012: 8). Skrivande och läsning som färdigheter och praktiker inom ett ämne, men också förhållningssätt och till ämnet och dess innehåll i olika representationsformer, allt som innefattas i begreppet ämneslitteracitet, kan inte på ett oreflekterat sätt överföras mellan ämnen. Elever behöver alltså tillägna sig ämnesadekvata uttryckssätt och förhållningssätt inom olika ämnen.Inom Cähl, Centrum för ämnesdidaktisk forskning inom konst och humaniora vid Linnéuniversitetet, har vi ställt oss frågan vad ämnesspråk och ämneslitteracitet innebär i olika
Barn-och ungdomslitteraturvetenskap 1 skiljer ut sig från den allmänna litteraturvetenskapen via sitt studieobjekt, sina metoder och teorier samt sina forskningsnätverk, men också via förekomsten av ett barn-och ungdomslitteraturvetenskapligt ämnesspråk som används för att kommunicera ämnets ämnesinnehåll. Det barn-och ungdomslitteraturvetenskapliga ämnesspråket delar ett stort antal begrepp för analys och förståelse av skönlitterära texter med det litteraturvetenskapliga ämnesspråket (se litteraturvetaren Anna Thybergs (2019) bidrag i denna volym), men det har dessutom etablerat en begreppsapparat som är speciellt anpassad för att studera barn-och ungdomslitteratur. Artikelns syfte är att granska hur det akademiska studiet av litteratur för unga förmedlar ett ämnesinnehåll via ett barn-och ungdomslitteraturvetenskapligt ämnesspråk. Detta sker via en läroboksanalys av tre svenska läromedel: Lena Kårelands Barnboken i samhället (2013), Ann Boglind och Anna Nordenstams läromedel som är uppdelat i två läroböcker: Från fabler till manga 1: Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barnlitteratur (2015) och Från fabler till manga 2: Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på ungdomslitteratur (2016), samt Maria Nikolajevas Barnbokens byggklossar (2017). I artikeln uppmärksammar jag både sådana begrepp som är gemensamma med den allmänna litteraturvetenskapen men som har fått en specifik innebörd i relation till barn-och ungdomslitteratur, och sådana begrepp som är särskiljande för det barn-och ungdomslitteraturvetenskapliga ämnesspråket. Det är viktigt att hålla i minnet att de aktuella läromedlen fokuserar på den svenska, europeiska och engelskspråkiga barn-och/eller ungdomslitteraturen. När de uttalar sig om barnlitteratur eller ungdomslitteratur som kategorier är det således den svenska och västerländska litteraturen som de i första hand förhåller sig till, även om de på sina ställen lyfter fram litteratur från andra delar av världen. Jag definierar i enlighet med språkdidaktikern Ewa Bergh Nestlogs bidrag i detta temanummer ämnesspråk som "det språk som kvalificerade deltagare i en ämneskultur använder när de gör sina röster i ämnet hörda för att kommunicera ämnesinnehållet med ämnesrelevanta strukturer förspråk-och andra resurser [kursiveringar i originalet]" (Bergh
scite is a Brooklyn-based organization that helps researchers better discover and understand research articles through Smart Citations–citations that display the context of the citation and describe whether the article provides supporting or contrasting evidence. scite is used by students and researchers from around the world and is funded in part by the National Science Foundation and the National Institute on Drug Abuse of the National Institutes of Health.
customersupport@researchsolutions.com
10624 S. Eastern Ave., Ste. A-614
Henderson, NV 89052, USA
This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.
Copyright © 2025 scite LLC. All rights reserved.
Made with 💙 for researchers
Part of the Research Solutions Family.