Med språket genom tillvaron: En introduktion till dialogiska perspektiv på språkande, tänkande och kommunikation

Abstract

Languaging in Real Life: an introduction to dialogical perspectives on language, thinking and communication This book is a comprehensive introduction to a dialogical perspective on language, languaging, thinking, communication and culture. It builds upon social psychology, social and dialogical philosophy (phenomenology), interactional linguistics, and humanistic ideas of thinking and communication. Dialogical terms comprise, for example, dialogue, dialectics, dynamics, extended dialogism, external dialogue, partial holism, situations, contexts and activities, partial and partially shared understandings, participation, appropriation, and meaning-making, interpenetrations of concepts, e.g. persons and culture. According to dialogical theory, a great deal revolves around the assumption that the making of meaning and social order in human activities and cultures is usually and initially built on interactions and relations between Self and Others. Basic properties of contributions to external dialogues are relations between initiatives and responses. Categories of responsive actions include minimal, short (“elliptical”) and expanded (“full”) responses. An important distinction is that between situated and sociohistorical contexts; we can talk about “double dialogicality” (situated vs. sociohistorical). An explanatory context theory must also distinguish between co-textual, other situation-based, and cultural (non-local) types. Pragma-semantic categories are linguistic means and situated (“participants’”) meanings; a parallel distinction is that between meaning potentials (of words and constructions) and message potentialities. (of situated utterances). Communication comprises cognitive, emotional and volitional aspects, and involves partial (and partially shared) understandings, and relations of power and respect. Utterances are characterised by responsivity, addressivity, incrementation, and relatively frequent re(tro)constructions of ongoing processes. The book includes separate sections on evolution and ontogenesis, dialogue and thinking, individual and collective aspects of language and languaging, activity types, multimodality of utterances, conditions production, reception and understanding of utterances, and also some traditional – but partially misguided – ideas in the theorisation of language and communication. This includes a discussion of the “written language bias in linguistics” which is a historical feature of the language sciences despite their shift from “practical” to “theoretical” concerns. All chapters are designed to highlight dialogical aspects. The last two chapters contain a discussions of general dialogical ideas as well as of phenomenology as an overarching framework. The differences between natural-science and humanistic approaches to the mind and mental capacities of man conclude the book. Several arguments build upon earlier work by the author, such as Linell (1998, 2005, 2009) and numerous papers such as Linell & Marková (1993) and Linell (2016, 2020a, 2021a). A list of major sources of inspiration is given in Appendix 1.

Kvalitativ (digital) kompetens: En studie av multimodalitet i svenskundervisningen på högstadiet och gymnasiet

“…Något som lärarna i projektet inte fullt ut hade räknat med var att det multimodala arbetet skapade förutsättningar för en, på liknande sätt som med begreppsanvändningen ovan, orientering mot det som inom litteraturvetenskapen kallas för intertextualitet (Kristeva, 1980;Allen, 2021). Det är ett begrepp som syftar till att förklara att texter inte kan förstås enskilt utan de står alltid i ett så kallat intertextuellt förhållande till andra texter (Linell, 1998). Mer specifikt kan det förklaras som att det i en text ofta kan urskiljas olika "röster", vilka kan vara influenser, identiteter, uttryck och tankesätt som kommer från tidigare texter och kontexter.…”

Att lyssna på barn. Om lyssnandets teori och etik

“…När det gäller teorier om lyssnande tar vi avstamp i ett dialogiskt perspektiv (Linell, 2009;2020) och uppdelningen i monologiska och dialogiska teorier om kommunikation. Dessa teorier är väl etablerade, i flera fall med en lång historia.…”

“…Vi nämnde just att Lipari (2014) diskuterar vad hon kallar för atomistiska och holistiska för hållningssätt till lyssnande. Termerna atomism och holism överlappar delvis med vad kom munikationsforskaren Per Linell (2009;2020) benämner monologism (atomism) respektive dialogism (holism), med direkt inspiration från litteraturvetaren Mikhail Bakhtin (sv. tran skribering Michail Bachtin).…”

“…Det är också en utgångspunkt som genomsyrar vissa typer av forskning och som bidragit till utveckling av hjälpmedel för individer med funk tionshinder eller för åldrande individer (Lipari, 2014). Metodologiskt vilar monologiska perspektiv på en positivistisk grund, vilket i forskning om lyssnande ställer krav på reliabla och exakta metoder i syfte att identifiera och fastställa regelbundenheter och principer som styr kommunikation och särskilt lyssnande (Linell, 2009;2020).…”

“…En dialogisk syn på kommunika tion betraktar därför samtalet som något samskapat och kontextuellt: den sociala inter aktionen i sin specifika kontext. När det gäller den kunskapsteoretiska (epistemologiska) hållningen så är dialogismen i grund och botten socialkonstruktivistisk, med särskild betoning på kontextens betydelse, vilket i praktiken också innebär att kvalitativa metoder används huvudsakligen (Linell, 2009;2020). På ett ontologiskt plan kan dialogismen tolkas både som kompatibel med vissa former av kritisk realism (vilket Linell själv förespråkar) och olika former av relativism.…”