Medikalisering av cancerfamiljer ger framtida skuggor

Abstract

När nu det genetiska arvet framstår alltmer som en förklaring till sjukdom och mänskligt beteende i allmänhet behöver man ställa frågan hur sådana förklaringar påverkar människors uppfattningar om familj och släktskap över tid och i framtiden och i vilken utsträckning genetiska förklaringar strider mot vidare social utveckling. Idéer om genetiskt arv och cancersjukdom sätter familj och släktgrupper i fokus. När en person informeras om anlag för cancersjukdom blir frågan om alla medlemmar i en släktgrupp bör informeras och undersökas. Det kan gälla såväl från en medicinetisk utgångspunkt som från en känslomässig och ansvarskännande utgångspunkt bland diagnostiserade enskilda. Forskning kring ärftliga sjukdomar innebär en medikalisering av släktskap något som kan innebära stora förändringar för enskilda personer. Under en tid då familjestrukturer är mera flytande och mindre bestämda genom blodsband än tidigare kan man ställa frågan vilken betydelse en betoning av genetiskt arv som överförare av mänskligt beteende och släktskap kan få. Inbyggt i begreppet genetiskt arv finns en betoning av familj och släkt som medier genom vilka ärftlighet flyter. Ett fall från en antropologisk studie illustrerar hur genetisk kargtläggning leder till medikalisering av släktskap[1].[1] En tidigare version finns publicerad i Scand.J of Publ.Health 2004 men är här uppdaterad och reviderad.