Obscuring the Sense, Sensing the Obscure: Estrangement in the Translation and Retranslation of A la recherche du temps perdu

Nyöversättning – när, hur och varför?

“…27 I enstaka fall kan dessa "grandes traductions" 28 vinna samma erkännande som originalverken och i kraft av sina kvaliteter leva vidare parallellt med att nya, mer tidsbundna, översättningar tillkommer, och ibland till och med i lyskraft överträffa de original de baserar sig på. Ett exempel på en nyöversättning med förutsättningar att bli betraktad som en "grande traduction" och att leva vidare oberoende av eventuella senare nyöversättningar anser jag man kan finna i Gunnel Vallquists berömda översättning av Marcel Prousts A la recherche du temps perdu (1964)(1965)(1966)(1967)(1968)(1969)(1970)(1971)(1972)(1973)(1974)(1975)(1976)(1977)(1978)(1979)(1980)(1981)(1982) 29 eller i Jan Stolpes översättning av Montaignes Essais (1986-1992) (detta sagt i vetskap om att Stolpe för närvarande är i färd med att revidera sin Montaigne-översättning med utgångspunkt i ett annat originalmanuskript). Till de "stora" översättningarna vill jag också räkna Stolpes nyöversättning från 2009 av Albert Camus' L'Étranger (Främlingen), där översättaren visar prov på djup affinitet med författaren och på ett mycket skickligt sätt lyckas återskapa ursprungstextens budskap (även det ej uttalade -något som inte är fallet med förstaöversättningen från 1946 där översättaren [Sigfrid Lindström] inte uppvisar samma djupa textförståelse).…”