Problems in Learning Swedish Pronunciation and in Understanding Foreign Accent

The influence of L1 on the acquisition of Swedish quantity by native speakers of Spanish, English and Estonian

“…Most of the research done on the transfer issue has been concerned with segmental phenomena (see Bohn (1995) for an overview of vowels and Strange (1998) for an overview of consonants). Transfer at the prosodic level has also been well documented, however, with stress and rhythm receiving the most attention (e.g., Bannert, 1984;Schmid, 1986;Grover et al, 1987;Flege & Bohn, 1989;Levitt, 1991;Archibald, 1993). While these studies have contributed significantly to the understanding of the nature of the phenomenon, there are still some important unanswered questions to be addressed.…”

Uttalet i läroböcker i svenska som andraspråk från begriplighetsperspektiv

“…Inom uttalsforskningen är det sedan tidigare känt att prosodiska drag är av stor betydelse för kommunikationen och begripligheten (t.ex. Bannert, 1984;Lynch, 1998;Saito, Trofimovich & Isaacs, 2016;Thorén 2008). Om språkinläraren behärskar en målspråksliknande prosodi har lyssnaren lättare att begripa större enheter i talet, dvs.…”

Olika fonetiska drags relativa betydelse för upplevd inföddlikhet i svenska

“…Sverigesvenska (mer precist mellansvenska) har varit målspråket i de flesta av studierna, medan inlärning av finlandssvenskt uttal är mycket mindre undersökt (för en översikt se Kautonen m.fl., 2016 (Kuronen, 2016b, se äv. Hyltenstam & Magnusson, 1983Bannert, 1984och Zetterholm & Tronnier, 2017 (Kuronen, 2016b). Typiskt för de långa vokalerna är att de inte är lika perifera som i L1-uttal, vilket leder till att den kvalitativa skillnaden mellan en lång och en kort allofon av ett vokalfonem uteblir och/eller är mindre än i L1-uttal (Kuronen, 2016b).…”

“…Supradentalerna uttalas inte sällan som två separata ljud, speciellt [ʈ] medför svårigheter. Vad gäller prosodin orsakar rytmen, yttrandeintonationen och tonaccenterna oftast problem för finskspråkiga inlärare (Bannert, 1984;Kuronen m.fl., 2016). Finsk L2-svenska präglas inte sällan av fallande yttrandeintonation och avsaknad av tonaccenter, medan den rytmiska målspråksavvikelsen består i att skillnaden mellan betonade och obetonade ord är för liten och rytmen mer stavelseän betoningsbaserad.…”