I denna artikel undersöks energigemenskaper som en arena inom vilken möjligheterna till en mer rättvis och demokratiskt orienterad klimatomställning tar form. Mer specifikt utforskas hur energigemenskaper i Sverige utkristalliseras mot bakgrund av EU:s Ren Energi-paket, där dessa utpekats som ett viktigt verktyg för ett utökat medborgardeltagande och en fördjupad demokratisering. Med avstamp i kritisk samhällsvetenskaplig miljöforskning undersöks det svenska landskapet av energigemenskaper som ett diskursivt slagfält där sociomateriella arrangemang och aktörsintressen formeras. Särskild uppmärksamhet ägnas åt aktörers politiska klangbotten för engagemang, de ideologiska bevekelsegrunder som kommer till uttryck, de förändringsstrategier som sätts i spel, och de allianser som bildas. Detta är av miljösociologiskt intresse för att undersöka hur lovvärda ambitioner och visioner om ett klimatneutralt samhälle omsätts i praktiken samt för att belysa maktrelationer som annars riskerar osynliggöras. Vi finner att svenska energigemenskaper generellt tvingas förhålla sig till en dominerande innovationsorienterad diskurs med avpolitiserande effekt. Samtidigt florerar en mångfald andra sätt att “energigemenskapa,” vilka återspeglar värden som avviker från den dominerande diskursen.