Why save a minority language? Meänkieli and rationales of language revitalization

Abstract

This article examines the rationales for language revitalization and their materialization on a local scale. The starting premise is that, due to specific social, cultural, as well as spatial circumstances, there exists a wide variety of rationalizations for why saving endangered languages is important. The complexity of the matter is discussed with regard to Meänkieli, a minority language spoken in northern Sweden, which has a long and unique history of marginalization. The article bases on group discussions conducted with Meänkieli speaking cultural activists in northern Sweden during the fall of 2015 and the spring of 2016. The present examination of the group discussions reveals how the rationales of saving the language are inherently interrelated with questions concerning identity formation, educational principles and the sovereignty of minority groups. The analysis also reveals how, due to the complex nature of local history, there is no consensus on whether the recent progress in language revitalization is unanimously a positive change or not.

Tornedalian Teachers’ and Principals’ in the Swedish Education System: Exploring Decolonial Pockets in the Aftermaths of ‘Swedification’

“…They are unstable and do not count as bearers of real knowledge in education's official rhetoric and execution; in that sense, these pockets are inactivated whenever teachers enter the classroom. The need to open up, ignite and use the content of these decolonial pockets of Meänkieli-based cultural practices is urgent because the language is threatened with extinction (Ridanpää, 2018).…”

“…The Tornedalians is a national minority group that lives alongside the Torne River Valley (Tornedalen) in northernmost Sweden. The minority group's characteristics include the Meänkieli language, which, similarly to other minority and indigenous languages in the region, is threatened with extinction (Ridanpää, 2018) and the Finno-Ugric culture, which distinguishes Tornedalians from the Swedish majority society (Kontio, 2010). Tornedalians are struggling to gain wider recognition for their minority rights and cultural identity.…”

”Språket fick jag inte med mig som liten”. Unga meänkielibrukares samtal om språkbevarande på sociala medier

“…Förekomsten av båda språkliga varieteterna kan leda till en bristande språklig tillit i vad som uppfattas som meänkieli och som finska (Lainio och Wande 2015). Nedvärdering av meänkieli bland familjerna tar sig också uttryck i att en del tornedalingar, kväner och lantalaiset anser att det därför är lämpligare att lära sig (riks)finska (Elenius och Ekenberg 2002;Ridanpää 2018). Närheten till Finland och kontinuerlig inflyttning från andra sidan gränsen påverkar attityden att finska är mer attraktivt och nyttigt att behärska, särskilt för barnen när det gäller arbetslivet (Winsa 2007).…”

“…Närheten till Finland och kontinuerlig inflyttning från andra sidan gränsen påverkar attityden att finska är mer attraktivt och nyttigt att behärska, särskilt för barnen när det gäller arbetslivet (Winsa 2007). Samtidigt innebär det också en ambivalent situation då en del meänkielibrukare vill framhålla att meänkieli är ett eget språk och menar att användningen av meänkieli bidrar till känslan av suveränitet (Ridanpää 2018). Det blir alltså en omvänd situation där språklig autenticitet uttrycks genom att markera avstånd till andra finska varieteter.…”

“…I kommentarerna vittnas om liknande erfarenheter som beskrivits i inlägget. Framför allt betonas nyttan med att kunna meänkieli vilket ofta ifrågasätts av en del tornedalingar, kväner och lantalaiset (Lainio och Wande 2015;Ridanpää 2018). I några kommentarer beskrivs känslan av att behärska meänkieli som en rikedom och en stor lycka vilket står i kontrast till känslor av skam som många tornedalingar, kväner och lantalaiset ibland uttrycker gentemot meänkieli.…”