Det finns än i dag inte mycket forskat kring hur lärare för de tidiga skolåren samtalar om barns skrivande av berättande texter. Därför vill vi med den här studien bidra till ökade insikter genom att undersöka hur lågstadielärare förändrar sitt sätt att tala om elevers berättande texter efter en kortare fortbildning kring sådana språkliga resurser, som tidigare forskning pekar ut som viktiga att lyfta i skrivundervisningen. Resultaten visar att lärarna i fortbildningen breddar sin repertoar av språkliga resurser som rör narratologiska aspekter, om än i olika grad beroende på vilken typ av elevtext de talar om. Det ligger i linje med tidigare forskning som visar på lärares vana och vilja att använda litterärt metaspråk vilket de kopplar till kreativitet, medan det grammatiska metaspråket kopplas till regler och restriktioner. Lärarna blir också mer precisa i sina uttalanden genom att oftare dels använda formellt metaspråk, dels ge exempel från de elevtexter de diskuterar. Resultaten bidrar således med underlag för fortsatta diskussioner om vad som behöver betonas inom fortbildning och lärarutbildning och understryker betydelsen av långsiktighet inom sådan utbildning. Studien ger också underlag för diskussioner om synsätt på elevers tidiga skrivande i undervisningen, styrdokument och läromedel.

Previous research has shown that teachers’ knowledge of a functional metalanguage plays a central role in supporting students’ writing development. However, only a few of these studies have focused on primary school teachers and their use of metalanguage in various text types. The aim of this study was to investigate how primary school teachers talk about young students’ (ages 7–9) narrative and informational texts before and after taking part in professional development workshops presenting different language resources and accompanying metalanguage. These resources represent a broader view of language than the more formal tradition offered to primary school teachers in Sweden. The results showed that after participating in the workshops, the teachers had broadened their repertoires concerning what aspects they talk about and how they talk about them; that is, their talks became more text-specific and extensive, and they used a formal metalanguage to a greater extent. These results are discussed in relation to the tradition of writing instruction used in primary grades in Sweden and the teachers’ pathways to broadening their repertoire of metalanguage. Also discussed is the potential a broader language view in early grades may have in supporting students’ writing development throughout their school years.

No abstract

No abstract