In the 1990s, the publication of Susan Faludi’s Backlash. The Undeclared War Against American Women provoked discussions amongst literary critics in Sweden. Particularly feminist and Women’s Studies communities embraced the book’s thesis and probed whether Swedish women had experienced a backlash similar to the one revealed and conceptualised by Faludi. The aim of this article is to study the ways in which these communities used Backlash to interpret the political context in Sweden. A key player in the discussions of Backlash and in promoting the idea of a Swedish backlash was a newly established political network called Stödstrumporna (The Support Stockings). The network was initiated by a number of well-known Swedish feminists and as a reaction to the outcome of the general election in 1991, in which the representation of women in the Parliament decreased. In addition, recent national statistics had shown that the income gap between men and women had widened during the 1980’s. Stödstrumporna interpreted both of these events as examples of a broader backlash against Swedish women. My supposition is that the labelling of specific contexts as examples of backlash can be understood as a kind of context making. Through an intersectional analysis, this article inquires to what extent the naming of contexts produces ideas of nation and gender. In Historical Studies, context has been used as a way to conceptualise how historical events are products of the time and place in which they occur. Without disputing this view of context, this article argues that context to a large extent is a narrative produced by contemporary actors who have a vested interest in presenting a context, which promotes their own positions and agendas.

År 2011 skrev jag tillsammans med historikern Svante Norrhem artikeln "Arkiv och perspektiv: Finns det en motsättning mellan populärhistoria och genushistoria?" där vi kritiserade det populärhistoriska fältet för vad vi kallade för "metodologisk genusblindhet" (Nyström och Norrhem 2011). Artikeln pläderade för en mer vetenskaplig populärhistoria med starkare förankring i maktperspektiv och arkivstudier. Det vi framför allt riktade sökarljuset mot var de populärhistoriska tidskrifterna och vad vi uppfattade som ett överdrivet fokus på aktörsdriven politisk historia. Kort sagt ondgjorde vi oss över upptagenheten vid "stora män" i den populära historieförmedlingen, det som lite raljant brukar kallas "kungar och krig".Kanske var vi orättvisa i vår kritik. Som historikern Marianne Sjöland påtalat är det faktiska innehållet i svenska populärhistoriska tidskrifter mer varierat än vad ryktet gör gällande (Sjöland 2016: 12). Även om tidskriftsomslagen tenderar att bekräfta den förutfattade bilden är det faktiska innehållet mer blandat.Hur som helst har det nu gått ett antal år och det har hänt en del inom det populärhistoriska fältet. De största populärhistoriska tidskrifterna har ny ägare -Bonnier Publications -som också beslutat att lägga ned en av de större tidskrifterna, nämligen Allt om historia (de Vivo 2019). Vidare har en ny tidskrift med explicit fokus på kvinnohistoria lanserats: Historiskan. Slutligen har ett antal vetenskapliga studier av populärhistoria som historiekulturellt fenomen publicerats (