Den perioperativa dialogen ur barn med sarskilda behovs perspektiv

Abstract

IntroduktionSom anestesisjuksköterska möter man barn med särskilda behov, vars mognadsålder inte motsvarar den kronologiska åldern. Barnen kan ha någon form av utvecklingshämning, eller leva under otrygga hemförhållanden (1). Rydelius (1) menar att utvecklingshämmade barn löper större risk än andra barn att utveckla oro och rädsla när felaktiga krav och förväntningar ställs på dem. Otrygga hemförhållanden kan medföra att barnens rädsla inte står i relation till ingreppets art. Alla barn kan utveckla särskilda behov när de upplever smärta, och när en behandling sker emot deras vilja (2). Upplevelserna påverkar nästa vårdsituation och barnen kan regrediera med flera år (2; 3). Barn med särskilda behov behöver trygghet, kontinuitet, struktur, och krav som är anpassade till deras förutsättningar (1). De bör få en individuellt anpassad förberedelse inför anestesi, eftersom standardiserade informationsprogram är av ondo (4; 5; 6). Förutsättningen för att ge en värdig vård till barn med särskilda behov begränsas av att de har svårt att anpassa sig till främmande miljöer, och de krav som främmande personer ställer (3). Det finns ringa forskning om förberedelser för barn med särskilda behov. De har i princip uteslutits ur tidigare forskning om barn och anestesi (4; 5; 6; 7; 8).Vid Kärnsjukhuset i Skövde, där föreliggande studie genomfördes har sedan 2001 vården av barn med särskilda behov som kräver generell anestesi vid tandbehandling organiserats enligt den perioperativa dialogen. En organisationsmodell för perioperativ vård, som tidigare bara prö-vats på vuxna patienter (9; 11; 12) anpassades till barn genom stöd från ämneskunskap inom pediatrik (2; 13).Den perioperativa dialogen, som tar sin utgångspunkt i caritastanken (9; 10) bör ses som en idealmodell för perioperativ vård. Modellen, vars syfte är att lindra lidande och bevara patientens värdighet är en anestesi-eller operationssjuksköterskas pre-, intra-, och postoperativa samtal med den patient han/hon ska vårda under ett kirurgiskt ingrepp (9). Forskningen visar att när sjuksköterskan är kontinuiteten känner sig patienterna betydelsefulla (9; 11;12) och upplever att de är i säkra händer (11). Patienterna menar att den perioperativa sjuksköterskan skapar tid för dem (12), och oron minskar när de möts av en sjuksköterska de redan känner på operationsavdelningen (9; 11; 12). Den perioperativa dialogen finns kvar som en positiv erfarenhet, som patienten gärna talar om (9).Den perioperativa dialogen, för barn med särskilda behov börjar när remissen från barnets tandlä-kare anländer till anestesisjukskö-terskan. Fem dagar innan anestesin möts barnet och anestesisjuksköterskan i ett preoperativt samtal. I lugn och ro ges barnet möj-lighet att förbereda sig inför den kommande anestesin. Barnet får en enkel och saklig information som anpassas till hans/hennes mognadsålder. Barnet uppmuntras att berätta om tidigare erfarenheter, och att fråga om det han/hon vill. Anestesisjuksköter-skan lyssnar, besvarar frågor, ställer egna frågor och väljer tillsammans med barnet indukt...

The Meaning of the Common World in Perioperative Nursing Care; A Hermeneutic Study

“…The empirical research findings are derived from seven peer reviewed articles (Lindberg and Post 2005;Lindberg andPost 2006, Lindberg et al 2012;Lindberg et al 2013;Rudolfsson et al 2003a;Rudolfsson et al 2007aRudolfsson et al , 2007b. All seven studies were qualitative.…”

“…Several children described their participation in the dialogue as getting to know the nurse and that a sense of togetherness is created based on the nurse anaesthetist's continuous presence. In the course of being prepared for and then being administered the anaesthetic by the same nurse the necessary knowledge becomes available to both the nurse and the child with special needs alike, thus which at the beginning may seem impossible actually turns out to be easy (Lindberg and Post 2005).…”

Nurses and the disabled child’s perspective in the anaesthesia procedure preparation process using a picture schedule

“…Alleviating children’s anxiety during their hospital visit is an important nursing objective, but there are also other important aims from the children’s perspective. As Lindberg and von Post ( 2005 , 2006 ) and Wennström et al ( 2008 ) have shown, by helping children prepare themselves for a procedure, children may arrive happily for the procedure and feel proud of themselves during the procedure and afterwards. These consequences could also be called children’s empowerment (Mitcheson & Cowley 2003 ).…”

“…These consequences could also be called children’s empowerment (Mitcheson & Cowley 2003 ). In these studies, empowerment was achieved through a process called Perioperative Dialogue, which is based on listening to the children and sharing information in a dialogical interaction (Lindberg & von Post, 2005 , 2006 ). Therefore, how to listen to children, also when they express themselves nonverbally, is an important question in helping children prepare for a medical procedure.…”

“…The realization of children’s agency in the healthcare context may strengthen their experience of being normal (Bekken, 2014 ), their self-confidence (Lightfoot & Sloper, 2003 ; Mandich et al, 2003 ) and their sense of belonging to a community (Mandich et al, 2003 ). In addition, Lindberg and von Post ( 2005 , 2006 ) as well as Wennström et al ( 2008 , 2011 ) have demonstrated the short-term consequences of using a process based on listening to children to help them prepare. In these cases, not only were the children’s stress and pain lower (Wennström et al, 2011 ), but also the children’s experiences of themselves and the whole hospital process were better than expected (Lindberg & von Post, 2005 , 2006 ; Wennström et al, 2008 ).…”