Pedagogisk takt synliggör komplexiteten i läraryrkets relationella dimension

Abstract

Utbildning har under de senaste decennierna dominerats av mätningar och rationalitet, vilket har bidragit till att relationella värden har åsidosatts. Syftet med denna artikel är att belysa relationella dimensioner av lärares arbete med utgångspunkt i resultaten i två empiriska klassrumsstudier (Ljungblad, 2016; Rinne, 2014) där pedagogisk takt har använts som teoretiskt analysverktyg ur Lövlies (2007) och van Manens (1991, 2015) perspektiv. I båda studierna utgör intersubjektivitet en central dimension. Genom att spegla studiernas resultat mot varandra framträder en djupare förståelse av komplexa relationella skeenden som lärare är involverade i och måste hantera. I artikeln diskuteras hur begreppet pedagogisk takt skapar möjligheter att synliggöra relationella dimensioner av läraryrket. Mer specifikt visar resultaten hur lärarna skapar en kon-takt med eleverna och synliggör relationella värden som möjliggör att elever kan framträda som subjekt. Vidare belyser artikeln hur pedagogisk takt kan bidra till att komma bortom det förgivettagna antagandet om att läraryrket är ett enkelt yrke. Sammanfattningsvis betonas vikten av existentiella värden i utbildning som en motvikt till att elever objektifieras i mätningarnas tidevarv.

«De må våkne litt!» Lærerperspektiver på global læring i den videregående skolen

“…Taktbegreppet handlar om lärares förmåga att anpassa sitt handlande till situationen som uppstår, om att i stunden avgöra vad som är det bästa för eleven (Lövlie, 2007) vilket gör begreppet intressant att använda för att belysa relationella värden i undervisning (Ljungblad & Rinne, 2020) på fritidshem. Pedagogisk takt handlar enligt Lövlie (2007) om tillit, respekt och erkännande och om att ha en öppen hållning i undervisningssituationen.…”

“…Lärarens pedagogiska blick blir därmed riktad mot eleven och öppen för utforskande samtal (Ljungblad, 2016). På så vis kan också eleverna skapa oväntade situationer och vändningar i undervisningssituationen (Ljungblad & Rinne, 2020). Frelin (2010) menar att det i undervisningen skapas ett utrymme som ingen, eller alla, har kontroll över.…”

“…Som vetenskapligt fält strävar relationell pedagogik efter att på ett systematiskt sätt utveckla kunskaper om läraryrkets relationella dimensioner, något som kan vara både svårfångat och subtilt (Aspelin, 2017) men nog så viktigt. I dagens utbildningspolitiska utveckling mot ett ökat resultatfokus och kunskapseffektivitet riskerar den rationella rösten att överskugga den relationella (Ljungblad & Rinne, 2020); den pedagogiska praktikens grundläggande relationella aspekter har fått träda tillbaka till förmån för det mätbara och instrumentella. Samtidigt ska all undervisning ge barnen möjligheter att utvecklas som unika, oförutsägbara och omätbara individer (Roberts, 2020).…”