Utbildning har under de senaste decennierna dominerats av mätningar och rationalitet, vilket har bidragit till att relationella värden har åsidosatts. Syftet med denna artikel är att belysa relationella dimensioner av lärares arbete med utgångspunkt i resultaten i två empiriska klassrumsstudier (Ljungblad, 2016; Rinne, 2014) där pedagogisk takt har använts som teoretiskt analysverktyg ur Lövlies (2007) och van Manens (1991, 2015) perspektiv. I båda studierna utgör intersubjektivitet en central dimension. Genom att spegla studiernas resultat mot varandra framträder en djupare förståelse av komplexa relationella skeenden som lärare är involverade i och måste hantera. I artikeln diskuteras hur begreppet pedagogisk takt skapar möjligheter att synliggöra relationella dimensioner av läraryrket. Mer specifikt visar resultaten hur lärarna skapar en kon-takt med eleverna och synliggör relationella värden som möjliggör att elever kan framträda som subjekt. Vidare belyser artikeln hur pedagogisk takt kan bidra till att komma bortom det förgivettagna antagandet om att läraryrket är ett enkelt yrke. Sammanfattningsvis betonas vikten av existentiella värden i utbildning som en motvikt till att elever objektifieras i mätningarnas tidevarv.

Exploring teaching as an upper secondary school teacher through lived experience offers pedagogical insights that have been challenged over a period of 25 years, when neoliberal educational policies gradually transformed the conditions for teaching in Swedish schools. The article is grounded in the assumption that the teaching profession is complex and there are multiple tacit dimensions inherent in being and becoming a teacher. Several of these dimensions are captured by the notion of pedagogical tact and have to be learned through practice. However, over the past few decades, the implementation of neoliberal policies in the Swedish education sector have changed the conditions for teaching, and created an area of tension between the teacher’s pedagogical alignment and the educational practices influenced by neoliberal values. The aim of the study is to describe how the author experienced these tensions, and what they meant for her becoming and being a teacher in three different pedagogical sites: a higher education preparatory program, a vocational preparatory program, and in adult education. The description is grounded in the lifeworld phenomenological approach and carried out through personal narrative.

No abstract

Intresset för tidskriften är fortsatt stort och redaktionen har haft ett rikligt underlag att utgå ifrån. Det rikliga underlaget till trots kvalificerade sig endast ett fåtal artiklar i denna utgivning och utöver dessa artiklar har vi valt att publicera en bokrecension.Jessica Aspfors, Gunilla Eklund och Sven-Erik Hansen beskriver i artikeln Early Career Teachers' Experiences of Developing Professional Knowledge hur lärarstudenter och nyutexaminerade lärare utvecklar sin yrkeskunskap under utbildning och den första tiden som lärare. Med utgångspunkt i Schulmans "Pedagogical Content Knowledge" visar de hur lärarutbildningen skapar en solid kvalifikation med avseende på pedagogik, didaktik och relationella aspekter i en finsk kontext. Därefter visar författarna hur lärares professionella kunskap utvecklas i den pedagogiska praktiken.Karen Barfod och Reinhard Stelter ger i artikeln God udeskoleundervisning -en caseanalyse fra laererens perspektiv en bild utifrån en dansk kontext inte bara av utomhusundervisningens positiva sidor utan också dilemman. Genom att intervjua lärare synliggör de hur de elevaktiverande momenten står starka i denna undervisningsform. Författarna problematiserar också lärares disciplingeringsinsats. Studien inramas av Alexander von Oettingens didaktiska modell.Båda artiklarna i detta nummer belyser alltså allmändidaktiska frågor utifrån två olika perspektiv, Schulman respektive von Oettingen. Mot bakgrund av att von Oettingen nyligen har publicerat boken Allmän didaktik -mellan normativitet och evidens på ett svenskt förlag ville vi passa på att recensera denna bok. Recensionen som är skriven av Ola Henriksson får en särskild aktualitet eftersom Barfods och Stelters artikel bygger på von Oettingens teori.