“…Utvecklingssamtal kan förstås som ett verktyg för styrning och normalisering till ett idealt förskolebarn, men även i förhållande till föräldrar (Alasuutari & Karila, 2010;Markström, 2010Markström, , 2011bMarkström, , 2013Vallberg-Roth & Månsson, 2008). Detta har bland annat studerats genom att fokusera samtalens interaktionella struktur, hur barn och föräldrar positioneras och vad som anses som normalt i relation till den institutionella ordningen (Alasuutari & Markström, 2011;Leiminer & Baker, 2000;Markström, 2009Markström, , 2011bSilverman, Baker & Keogh, 1998). Pedagoger kategoriserar ofta barn och deras beteende som bra eller dåligt genom språkliga strategier med benämningar som kan kopplas till olika diskurser, och när det gäller de yngsta barnen, ofta i linje med utvecklingspsykologisk teori och terminologi.…”