" 'Now all ping pong lovers will become angry.' Humour, power and gender in studio conversations about crosscountry skiing". Språk och stil NF 30, pp 205-234. Humour is a means of negotiating for power positions in conversations. In conversations on TV, these negotiations reach a large audience. The aim of this study is to investigate how power positions and gender are negotiated for through the use of humour by female and male sport pundits and commentators. How does the host interact with the sport pundits in a comical discourse? What response do sport pundits receive when interacting in a comical discourse? In my analysis, I investigate to what extent social closeness and distance affect both the outcome of how humour is generated and which power positions are achieved. The method employed in this article is discourse analysis in combination with conversation analysis, and the material comes from the World Championship in crosscountry skiing 2017, broadcast on Swedish public service TV (SVT). The results show that humour gives somewhat different outcomes between different interlocutors depending on gender. The male expert and commentators achieve powerful positions and social closeness in the comical discourse when interacting with the host. The female expert is not able to achieve powerful positions in the same way, due to the different responses she receives in the comical discourse. This also creates a social distance between her and the others. The asymmetry in how different interlocutors are treated is also a part of how notions of gender are (re)produced in a comical discourse.

Being humorous is more than just being able to tell jokes. The uptake of the joke is as important in order to be funny. I have examined the Swedish humour panel show Parlamentet in a conversationand multimodal-centered analysis. I argue that the representation of gender does play a part in who is able to be humorous, as I see humour as a group achievement. In my examples of women negatively assessing or teasing men on the panel, I am interested in how the other participants react and play along the humorous story. I conclude that women and men tend to have different expectations on who will be able to continue the humorous story and that the distribution of attention in the panel reflect those expectations. The women's jokes do not render in as much laughter or attention from the panel as the men's attempt of being humorous.

No abstract

Response is an effective tool for exercising power in humour, since it can make a person seem funny. In the same way, the lack of response can make a person seem unfunny. In this article I argue that failed jokes make a female skiing pundit on TV seem humourless and that this is due to the other interlocutors refraining from giving adequate responses. The material is from a sports programme about cross-country skiing on Swedish Television. The aim of the case study is to find out how power is exercised discursively in humour that fails and to discuss possible implications the rejections may have on notions of gender. The theoretical framework used is a feminist post-structuralist discourse analysis in combination with an analysis of internal and external control mechanisms. The discursive practice of repeated rejections of the female pundit may have consequences for her possibilities in seeming humorous.

För många människor ses humor som något som är roligt, härligt och lättsamt. Men humor kan också på olika sätt användas för att utöva makt, till exempel genom att socialt kontrollera människor eller skapa innanför-och utanförskap (Norrick 1993: 78). Dessutom är det förknippat med hög status att uppfattas som rolig vilket innebär att en person som är eller uppfattas som rolig kan få en stark maktposition. Syftet med den här artikeln är att, med hjälp av en forskningsgenomgång, belysa hur humor kan sägas reproducera och utmana olika maktrelationer men också att synliggöra några av de forskningsluckor som finns. Forskningsfrågorna som ställs är: På vilka sätt kan makt utövas och hur kan maktrelationer utmanas eller reproduceras med hjälp av humor? Vilka forskningsluckor kan identifieras i det vi vet om humor och makt?Nära humorn finns också skrattet, som är en viktig aspekt av såväl humor som makt. Därför diskuteras skrattet parallellt med humor. I artikeln diskuteras institutionella maktordningar skapade exempelvis av statusrelaterade hierarkier och strukturella maktordningar, framför allt förknippade med kön, men även etnicitet, nationalitet och funktionalitet. Artikeln fokuserar framför allt på språkvetenskapliga, mediala och kulturella perspektiv på makt och humor, och främst på samtal (och i viss utsträckning texter) i västerländska sammanhang.Eftersom humor har undersökts inom många olika fält och discipliner är de teoretiska ramverken också olika för de studier som lyfts fram. För humorforskningen är det en styrka att den har undersökts på så många olika sätt och från många perspektiv. Samtidigt skapar det ibland en svårighet som exempelvis att definiera vad humor faktiskt är, hur den uppfattas och hur den görs. Inledningsvis beskrivs därför olika sätt att se på humor. I de olika studier som refereras till kan humor definieras lite olika. Därför handlar artikeln främst om användningen av humor relaterat till maktrelationer samt hur dessa utmanas eller reproduceras. Den syn på makt som kan ses som övergripande för artikeln utgår från ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv vilket beskrivs i ett avsnitt för sig. Vad är humor?Det finns många olika uppfattningar om vad humor är, inte minst för att humorforskning sker inom så många olika discipliner. I många fall belyses