In this study, security and safety in rural parts of Sweden are investigated. New ways of organizing for efficient response can be found in the extended collaboration between societal sectors and in the utilization of local social capital. New categories of first responders and their requirements are identified and technical and non-technical solutions as support are proposed. The solutions include e.g. mobile applications and a technical infrastructure making it possible for volunteers to obtain information about events requiring emergency response. Emergency management in rural areas shows several similarities to large-scale crises, e.g. in terms of insufficient infrastructure available and the need to use local resources in the immediate aftermath of the event. Therefore, the results of the study can be transferable to large-scale crises.

Denna rapport har skrivits inom ramen för det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet ”Effektiv räddning på framtidens skadeplats” som fokuserar på komplexiteten i det framtida räddningssystemet, till exempel med avseende på resurser, teknik, metodutveckling och utvärdering. ”Effektiv räddning på framtidens skadeplats” är femårigt och finansieras gemensamt av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Linköpings universitet (LiU). Det bedrivs inom Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem (CARER) som också är att samarbete mellan LiU och MSB. Efterforskning av försvunna personer (EFP) är polisens räddningstjänstuppgift. Varje år rapporteras ca 26 000 personer försvunna till polisen varav en fjärdedel gäller allvarliga och akuta försvinnanden som orsakar stort lidande, innebär höga kostnader och där några inte skulle överlevt om de inte återfunnits i tid. Denna rapport redogör för en delstudie i ett bredare pilotprojekt för att kartlägga verksamheten EFP. Rapporten gäller polisens hantering av information och kunskap i verksamheten och syftar till att peka på behov och ge förslag till utveckling för en långsiktig kunskapsbaserad verksamhet. Studien har utförts med kvalitativ innehållsanalys av bland annat intervjuer och dokumentstudier i flera steg. Studiens slutsatser pekar på centrala områden med behov av uppföljning och utveckling; 1) Verksamhetsuppföljning, styrning och utbildning, 2) digitalisering och digital integration, 3) EFP-metodens inriktning och olika inslag samt slutligen 4) statistik, jämförelser och samverkan med forskning för en kunskapsbaserad verksamhet. Inom digitalisering och digital integration pågår utvecklingsarbete. För samtliga områden ges förslag både för uppföljning och utveckling.

Det finns ett ökande intresse från blåljusaktörer som kommunal räddningstjänst och statlig sjö- och flygräddning samt polisen och, att samverka med frivilliga privata personer, grupper och organisationer. Det finns också ett ökande intresse från medborgare att bidra för trygghet, räddning och säkerhet. Fältet ”frivilliga verksamheter” består av en mängd olika verksamheter som på många sätt är väsensskilda, med mycket olika målgrupper, medlemmar, inriktning, kunskaper och etableringsgrad. När systematisk samverkan och utbyte mellan myndigheter/offentliga verksamheter och frivilliga verksamheter planeras är kunskapen om frivilligverksamhetens förutsättningar viktig. Inom ramen för projektet ”Frivillighetens geografi” är syftet med denna forskningsöversikt att identifiera dimensioner som kan beskriva mångfalden av frivilliga aktörer och verksamheter och som är av betydelse för räddningssamverkan och lämpliga samverkansformer mellan räddningsaktörer och frivilliga.Metoder som används för litteraturöversikten var riktade sökningar samt sökningar i Unisearch, SafeLit och Scopus efter olika aspekter av frivillighet och frivilliga inom räddning med sökorden volunteers AND citizens AND rescue OR Rescue Service AND collaboration OR co-production OR co-operation. Sammantaget gav det 41 publikationer som analyserades med riktad innehållsanalys till teman. I resultatet kunde tio olika typer av frivilliga identifieras när det gäller räddning och respons från väl inarbetade och organiserade frivilliga försvarsorganisationer till åskådare, CSR-verksamheter och exploatörer. Frånsett sist nämnda, kan de bidra inom olika områden som ställer olika krav på kunskaper och förmåga. Samverkan med frivilliga kan också inrättas olika utifrån vilka behov av kontroll eller behov av initiativ och egenutveckling som finns. Tidsperspektiv på när frivilligas bidrag gör mest nytta bör beaktas. Idag saknas i Sverige i stort sett frivilliginsatser inom förebyggande eller analys. Utöver tidsfaktorn har åtta olika dimensioner som har betydelse för den frivilliga verksamhetens möjligheter att samverka och bidra inom räddning och respons identifierats. Dessa sträcker sig från graden av inriktning mot räddning och integration i räddningssystemet till legitimitet och vilka resurser man förfogar över eller geografisk täckningsgrad. Slutsatsen är att kombinationerna av dimensioner till den frivilliga verksamhetens karaktär och särart avgör var och hur verksamheten kan bidra i en mångfald av olika möjligheter från grannsamverkan till första respons eller organisering av beredskap. Möjligheterna till samverkan med frivilliga avgörs snarare av räddningssystemets förmåga att kanalisera, hantera och ta vara på mångfalden. Frågor att ta ställning till och ett förslag till checklista utifrån slutsatserna bifogas.

No abstract

PurposeThe purpose of this paper is to give an account for preparative collaboration between the police and municipal eldercare in Sweden concerning missing persons with dementia.Design/methodology/approachDesign/methodology/approach used was a qualitative case study design, consisting of one focus group with representatives for the participating organisations, followed by directed content analysis.FindingsThe findings showed a lack of current collaboration and reluctance to new collaborative initiatives. However, when focussing on preparative collaboration of coordinated responses to missing incidents, possibilities for improvement could be identified. The improvements concerned updated personnel response checklists, along with suggestions for an elaborate life story document in eldercare, with police access. Finally, better coordination of the return of the found person and a follow up were proposed.Research limitations/implicationsIt is suggested that collaboration must be given different meanings and use different approaches adapted to the different phases in a rescue operation. In the preparation and the response phase, the focus should be on coordination of the resources available. In the pre-planning and prevention phases, as well as in evaluation and learning, horizontal collaboration is more suitable. The amount of data in this study is a research limitation which calls for further research.Practical implicationsIt is suggested that collaboration must be given different meanings and use different approaches adapted to the different phases in a rescue operation. In the preparation and the response phase, the focus should be on coordination of the resources available. In the pre-planning and prevention phases, as well as in evaluation and learning, horizontal co-operation is more suitable.Originality/valueThe originality/value of this paper can be found in the novelty of missing person research in Sweden, and in practical suggestions for preparative collaboration concerning persons with dementia who go missing. Finally, it can be found in the suggested need for a more dynamic and process-sensitive view of collaboration in SAR or rescue operations.