Förskollärarens förtydligade ansvar - en balansgång mellan ett demokratiskt förhållningssätt och att utöva yrkeskunskap

Abstract

Artikeln fokuserar hur det för förskoläraren förtydligade ansvaret för den pedagogiska verksamheten som trädde i kraft 2011, tolkas och omsätts på en övergripande kommunal nivå och kommer till uttryck i förskolans pedagogiska praktik. Utifrån intervjuer och kommunala policydokument beskrivs och problematiseras hur detta ansvar tolkas och implementeras i två kommuner. Av studien framgår att tolkningarna varierar liksom sättet att implementera detta ansvar på när det gäller innehåll, omfattning och genomförande. På en diskursiv nivå beskrivs förskollärarens förtydligade ansvar både av utvecklingsledare, förskolechef och förskollärare som motiverat utifrån skillnader i yrkeskunskap mellan förskollärare och annan personal. I arbetslag bestående av olika yrkeskategorier i förskolans sociala praktik, beskrivs det däremot som känsligt att diskutera förändringar i ansvars-och arbetsfördelning utifrån denna skillnad.

Kommunal förvaltning som politisk aktör

“…Även om det inte uttrycks i läroplanstexten så innebär förskollärarens särskilda ansvar också implicit krav på att leda arbetslagets genomförande av den pedagogiska verksamheten. Det faktum att förskolläraren nu både beskrivs ha ett eget särskilt ansvar och ett ansvar tillsammans med det egna arbetslaget, kan vara problematiskt enligt resultatet av tidigare studier (Aasen, 2010;Eriksson, 2014;Steinnes & Haug, 2013).…”

“…Med utgångspunkt i att förskolläraren fått ett utökat ansvar för det pedagogiska arbetet, och därmed implicit också krav på att planera och leda det arbete som arbetslaget ska genomföra, ställdes en fråga om det från den kommunala förvaltningens sida hade förekommit några insatser för att stödja förskollärarna i detta. Denna fråga motiverades också av att flera tidigare studier visat att det har varit problematiskt för förskollärare att arbeta i arbetslag bestående av olika yrkeskategorier och samtidigt ha ett ha ett större ansvar än dessa kollegor (Aasen, 2010;Eriksson, 2014;Steinnes & Haug, 2013). Förvaltningstjänstemännen fick ange om förskollärarna hade fått stöd i ansvaret för det pedagogiska arbetet genom att: det anordnats diskussionsgrupper för förskollärare, om det getts stöd i form av handledning, utbildning i ledarskap eller grupprocesser eller om det tillsatts någon typ av pedagogisk karriärtjänst 4 .…”

“…Speciellt med anledning av att flera tidigare studier (se t.ex. Aasen, 2010;Eriksson, 2014;Gustafsson & Mellgren, 2008;Steinnes & Haug, 2013) har visat att förskollärare har haft svårigheter att utöva ett pedagogiskt ledarskap i arbetslag bestående av olika yrkeskategorier. Samtidigt som förskollärare kan sägas ges legitimitet som professionella aktörer då förvaltningar på olika sätt ger stöd i ansvaret att leda det pedagogiska arbetet i arbetslaget så kan kompetensutvecklingsinsatser samtidigt också vara ett uttryck för att förvaltningstjänstemän bedömer att den kunskap och kompetens förskolläraren besitter inte är tillräcklig för att kunna utföra sitt uppdrag (jfr Svensson, 2011;Wiesel & Modell, 2014).…”

Lengselen etter barnehagekunnskap: Når erfarne assistenter ønsker å bli barnehagelærere

“…Dette er også en generell utfordring i andre skandinaviske land. Blant annet viser Anita Eriksson (2014) i sin forskning at arbeidsoppgaver i Sverige fordeles likt mellom førskolelaerere og andre yrkeskategorier i arbeidslaget. Esther Nørregaard-Nielsen (2006) beskriver en lignende praksis i Danmark, der hun i sin bok Pedagoger i skyggen.…”

Didaktiska stämmor om undervisande förskollärare

“…Vid en internationell utblick visar longitudinell forskning på förskollärarens betydelse för verksamhetens kvalitet och därmed för barns utveckling och lärande (Sylva, Melhuish, Sammons, Siraj-Blatchford & Taggart, 2010). Svenska och nordiska studier finns som på olika vis relaterar till förskollärares uppdrag, yrkesroll, pedagogiska verksamhet, ansvar och liknande (Eriksson, 2014;Steinnes, 2014;Tallberg Broman, 2015). I en enkätstudie av förskollärare, barnskötare och pedagoger fann Persson och Tallberg Broman (2016) exempelvis att i sammanhang där dessa representerar sitt yrke eller sin verksamhet, pratar eller skriver de om sig själva på samma sätt som de beskrivs i styrande texter, framför allt i policy-och styrdokument.…”