AbstractSince the 1960s, there has been a thriving Nordic tradition of media literacy research, pedagogics, and policy on how to best prepare the emerging media citizen for an increasingly mediatised society. Although the Nordic model of media literacy has previously been characterised by connections to Bildung, critical theory, cultural studies, and progressive pedagogics, much of today's understanding of media literacy is associated with a more instrumental understanding of education, with connections to the commercialisation and digitalisation of compulsory education. By suggesting a historisation of the Nordic media literacy tradition, in connection to the Nordic media welfare state, this article opens a debate about the future directions of Nordic media literacy.

No abstract

Claims of becoming the first, the best, and the most digitized are standard rather than outstanding in most public-facing digitalization agendas and strategy documents of countries in the Global North. These grand narratives of digitalization need translation through concrete practices by sometimes unexpected actors—in this case, librarians. This article develops the notion of digital care work based on 18 book-chapter-length essays by active librarians based at Swedish public libraries. It illustrates that librarians are central to the process of translating digitalization into reality; they have become ambassadors of digitalization not only by fostering digital skills and competences in workshops and official training sessions but also, we argue, through a specific form of digital work, namely, digital care work. This kind of gendered work, which is typically carried out alongside the official tasks and assignments of librarians, is of low prestige and often involves affective aspects, such as emotions of shame and uncertainty.

No abstract

Landets lärarutbildningar har problem med att förbereda framtidens lärare för den alltmer digitaliserade skolan. Digital kompetens är redan en integrerad del i skolornas verksamhet men lärarstudenter, skolor, lärarfack, politiker, teknikföretag och andra pekar på att landets lärarutbildningar släpar efter. Vår uppkopplade samtid behöver också satsningar på medie- och informationskunnighet (MIK). I den här artikeln beskriver och reflekterar tre lärarutbildare från Södertörns högskola över sitt arbete med MIK som inom ramen för en pågående satsning i lärarutbildningen används som samlingsterm för tre förmågor som både lärarstudenter och lärarutbildare bör nå: digital kompetens, mediekunnighet och informationskunnighet. Målsättningen med att implementera dessa tre förmågor och begrepp på lärarutbildningen har varit att kombinera konkret tillämpning och kritisk reflektion för att på så sätt skapa förutsättningar för att utbilda medie- och teknikmedvetna lärare för den digitaliserade skolan och det medialiserade samhället. I artikeln diskuteras organisatoriska och praktiska utmaningar med ett sådant utvecklingsarbete samt vikten av samverkan, erfarenhetsutbyte och kontinuitet. En slutsats är att det är viktigt att tänka på digitala medier inte bara i termer av verktyg utan också som miljöer inom vilka lärarutbildningen ska utbilda digitalt kompetenta lärare för framtiden och samtidigt behålla sin autonomi visavi starka externa ekonomiska, politiska och pedagogiska krafter.